Lars Mytting är en härligt mångordig författare som i sin historiska romanserie om Systerklockorna förlagt sitt berättande till Gudbrandsdalen. Hekneväven är den andra delen i trilogin och den börjar 1903. Prästen Kai Schweigaard tänker mycket på den stavkyrka som såldes till Tyskland tillsammans med klockorna som en gång stöptes till minne av tvillingsystrarna som bodde i bygden på 1600-talet. Nu ligger en av klockorna på sjöbotten och den andra finns i Dresden tillsammans med kyrkan som är återuppbyggd. Prästen kan inte släppa tanken på den bildväv som det sägs att kvinnorna en gång vävde och han försöker lösa mysteriet om vart den kan ha tagit vägen. Han kan inte heller släppa tanken på Astrid Hekne som dog i barnsäng och vars son Jehans han tog tillbaka till byn för 22 år sedan. I den avlägset belägna byn har moderniteterna så sakta börjat komma och så också turisterna och när Jehans en dag stöter på en engelsman på fjället så förstår han att snart att de har ett alldeles särskilt band.
Det här är en episkt anlagt roman som berättar om livet i en norsk bygd. Jag tycker absolut man skall läsa Systerklockorna innan man läser Hekneväven, det här är serie som hör tätt samman och eftersom berättelsen förflyttar sig i tiden med byn Butangen som nav. Om man som jag drar sig för att läsa tegelstenar så kan de hända att man missar den här fina serien, gör inte det. Den är värd varenda timma.
Bildkälla: Wahlström & Widstrand
[…] och Hekneväven skall absolut läsas innan man tar sig an Skrapenatta. Om det inte hade varit helt omöjligt att […]