innan kaffet kallnat – en resa i tid och rum

Before the Coffee Gets Cold av Toshikazu Kawaguchi  fick jag i present nyligen och nu har jag läst den både på engelska blandat med svensk ljudbok, det var en kombo som faktiskt fungerade ganska ok. Ljudboken lästes av Lena Endre och hon läst mycket bra. Nu när jag läst klart så förstår jag att det här är den första boken i en lång serie romaner och det hela utspelar sig på ett litet café på en bakgata i Tokyo. Till caféet Funicoli Funicola kommer  det en strid ström av gäster och flera av dem kommer för att de hört att man genom att gå dit får möjlighet att resa i tiden. Kaffet är gott och anrättas med omsorg och ska man kunna resa i tiden så finns det en stor mängd regler som man måste förhålla sig till och det som är huvudbudskapet är att även om man reser tillbaka i tiden så kan det inte på något vis ändra verkligheten som den är nu. I den här boken får man följa fem berättelser, de olika karaktärerna har alla sina olika orsaker till besöken på caféet och vad de än har för anledning att göra sin resa så måste de resa tillbaka innan kaffet kallnat.

Det här är en vacker och tänkvärd roman, mycket japansk i sin stil och såklart väcker den många tankar om det där att kunna ändra något som man upplevt tidigare om hur det i så fall skulle förändra det liv man lever nu. Lite Sliding Doors sådär, livsval som förändrar hela livet och kanske skulle man valt annorlunda? Kawaguchi återkommer till det enkla som alltid är så svårt. Man ska leva i nuet, man ska leva sitt liv med tankarna i nuet och sikta mot framtiden. När man återvänder till sina minnen och händelser så är det lätt att fastna i dem och kanske är ett besök i en annan tid både nyttigt och känslomässigt värdefullt men det är nuet som räknas. Det här är en bok som både spelats på scen och gjorts till film, det förstår jag. Berättelsen och upplägget är både spännande och intressant och de fem olika berättelserna som hänger samman genom caféet är alla fina. Läs och reflektera, läs och förflyttas till Tokyo och Funicolo Funicola.

Bildkälla: Akademius förlag