tät dimma – Johanna Ginstmark

Tackar tackar Marie och Eva-Lotta som satte mig på spåret till Johanna Ginstmarks Österlensdeckare Tät dimma. Perfekt ljudbokslyssning blev det och den gav mig lite hopp om läslust i sommar. Snart börjar min semester och jag har inte ens gjort en ordentlig läslista. Hur är det möjligt?

Tät dimma inleds med att polisen Maria anländer till sitt barndoms Österlen, hon har lämnat Norrland bakom sig och återvänder till huset där mormor och morfar fyllt kylen. Hon ska börja nytt jobb i Ystad, där skall hon efterträda en kommissarie som varit i bygden i många år och hon vet att hon kommer att få stora skor att fylla. Maria har lovat sig själv att aldrig återvända men nu står hon alltså på den mörka gårdsplanen och ska ingå i ett sammanhang där alla känner alla, och alla känner hennes föräldrar och deras öde. Landsbygdens styrka och landsbygdens förbannelse om man frågar mig.

Redan första dagen på nya jobbet hittas ett mänsklig skelett nergrävt vid en gård och det nyinflyttade paret som bor där undrar vad de gett sig in på, de trodde sig komma till en lugn avkrok av Sverige och så hör de spöken som rör sig i huset och hittar ett skelett. Maria och hennes kompanjon börjar nysta i fallet och samtidigt som hemligheter från förr uppdagas så påminns Maria om sina egna minnen och upplevelser. Den täta dimman spelar förstås roll i berättelsen, både som ett skrämmande och skyddande lager som både skärmar av och bäddar in.

Jag lägger del två i serien – Stormnatt direkt i min ljudbokshylla, jag vill läsa mer om Österlenfallen.