syskonfejden – Moa Herngren

Då har jag läst Moa Herngrens nya roman Syskonfejden och precis som i hennes tidigare böcker Styvmodern och Skilsmässan så berättas en relationshistoria ur fler olika perspektiv. Boken börjar med att de tre syskonen Ullis, Andrea och Rasmus samlas hemma i barndomshemmet för att fira moderns födelsedag. De har nyligen begravt sin far som dött plötsligt och nu skall en ny sorts umgänge formeras. Den första delen av boken berättas ur mellansystern Andreas perspektiv.Hon är högpresterande, fixaren, nostalgikern och den som vill hålla på alla traditioner och hon upplever att det bara är hon som får saker gjorda i projektet familjen. Hon är ständigt irriterad på storasyster Ullis som hon tycker sviker och lillebror Rasmus som hon tycker duckar och är mesig. Med faderns död behöver också en hel del praktiskt göras och när de andra syskonen vill rensa ut så vill Andrea spara. 

Dödsfallet ställer relationerna i familjen på sin spets och eftersom romanen går så får vi också höra Ullis och Rasmus berättelser, de har helt olika upplevelser av barndomen och just därför har de svårt att mötas på ett jämlikt sätt och Herngren är fenomenal på att skildra relationer. Jag tyckte kanske att den här boken var något lång men absolut väl värd att läsa. Mina förväntningar var skyhöga och kanske nådde den inte riktigt upp till dem, jag tycker att de olika syskonens berättelser blev lite för obalanserade och att Andreas verklighet fick för mycket plats. Alla, tror jag, kan relatera till de olika rollerna som finns i en syskonskara och de allra flesta kan känna igen sig att det uppstår både skav och fejder när syskon har olika bilder av verkligheten som skall jämkas samman. Många är vi som tömt ett dödsbo, letat efter ett rosfat och bitit ihop för att fungera med någorlunda värdighet. Det skildrar Herngren perfekt. 

https://press.norstedtsforlagsgrupp.se/product/6528fa5c170dc/page