New York-trilogin

Ibland kunde jag bli något trött på M som liksom fastnade för något och så kunde han ägna mycket tid åt just det, så var det med alla dessa manliga amerikanska författare. Han läste Salinger som ung, fortsatte med Keruac, Heller, Roth, Mailer, Delillo, Ellroy och förstås Paul Auster. Om man nu har läst New York-trilogin minst tre gånger måste man då läsa den igen? Jodå, det måste man och just i detta fall så får jag hålla med. Det här är en bok som håller för många omläsningar (och kanske inte ens då fattar man helt vad som faktiskt händer – om nu handling är viktig i en bok).

Jag blev aningen nostalgisk i helgen och bestämde mig för att lyssna på den, jag har ju faktiskt bara läst en gång (1988) så det kändes som en hommage både till M och till nyligen bortgångne Paul Auster. Om man ombeds att berätta vad den handlar om så går man direkt bet men platsen är i vart fall New York och det hela är en lek och ett experiment med fiktionens möjligheter. Telefonen ringer hos den avdankade författaren som för att försörja sig skriver kioskdeckare med en privatdeckare i huvudroll. Någon frågar efter privatdetektiven Paul Auster och eftersom författaren har gott om tid så bestämmer han sig för att ta adressen och utge sig för att vara Auster och så drar hela mysteriet igång. Lager på lager på lager skrivs fram och hur man än pusslar så fattas det ändå en eller flera bitar. Identitet, minne och språk diskuteras och tankar väcks på var och varannan sida men man kan inte läsa det här och tro att man förstår, varje fragment är glasklart och tydligt men sen när det ska sättas ihop så lirar det inte. Det är lekfullt och samtidigt ganska pompöst, filosofer och andra författare name-droppas och resonemang som förs kan tyckas kanske mest är till för att visa hur bildad författaren vill framställa sig. Jag fattar precis varför M tyckte så mycket om att läsa när han var 22. Jag hade inte tålamod med de böckerna när jag var 20 och jag har det egentligen inte nu heller men det blev ändå en mysig söndag på landet i sällskap med Paul Auster. Att ha läst tillhör allmänbildningen och nu har jag läst också i vuxen ålder. Det var fint.