ett kloster på månen

Ett kloster på månen av Peo Bengtsson och Valle Wigers tar vid där Dit antiloper kommer för att dricka slutar. Kirsten Hvitfeld har efter en mardrömslik flykt från den till synes fantastiske drömman som hon träffade på Bali nu landat i släktstugan i Hälsingland, hon försöker att börja om i lugna omgivningar och hålla sig så anonym det bara går. Hon har egentligen bara kontakt med sin vän Markus. När telefonen en dag ringer så hinner händelserna från flykten ikapp henne och hon inser att hon måste skona omgivningen i Sverige och bege sig ut på resa igen. Paris, Geneve och så småningom den lilla alpbyn Flaine blir hennes destinationer och en förlorad mobil, möten med främlingar som vill hjälpa till, mystiska spår i snön och härlig skidåkning är komponenter i den fortsatta berättelsen.

Det här är en för Sverige lite ovanlig berättelse, det är action och resor mellan metropoler och en huvudkaraktär som på samma gång driven och försigkommen och osannolikt naiv. Kirsten, alltså om man vet att man har ett pris på sitt huvud hänger man då på en helt okänd man i en bar? Nåja. Det här var en lättsam och underhållande läsning och lite extra kul var det att hamna tillbaka i Geneve, där bodde jag under ett år och hotel d’Angleterre är en av mina platser. Alpbyarna runt Geneve är underbara och Le Saleve välkänd eftersom jag bodde i Vessy. Jag blev väldigt sugen på att återse alla de där platserna, inte så sugen på att leva Kirstens liv dock.