https://tranan.nu/bocker/jag-sjunger-och-bergen-dansar/
Vissa böcker kräver lite extra av sin läsare och en sådan är den polyfona Jag sjunger och bergen dansar av Irene Solá. I en bergsby i Pyrenéerna lever en otursförföljd släkt och redan i romanens inledning berättar åskmolnen om sin urladdning som dödar bonden som är ute och plockar svamp. Sedan får man i korta kapitel höra en stor mängd röster som alla hör hemma i den ensligt belägna bergstrakten. Trumpetsvamparna beskriver smällen, förvaltaren berättar om hur han sköter trakten, rådjurens upplevelse av hur bondens son Hilari blir skjuten i ett vådaskott och med illustrationer beskrivs hur bergskedjan bildas. Dikterna skrivna av Hilari, de olika myterna som Solá väver in i berättelserna och de olika hoppen i tid och berättare gör att man får läsa med hjärnan påslagen. Det är ett poetiskt och bildrikt språk som strömmar ut ur sidorna och det är lika bra att inse att allt kan man inte förstå. Man får bara flyta med och så småningom lägger sig en del på plats, annat får förbli lekfulla utvikningar eller drömlika skrönor. Jag sjunger och bergen dansar är den första boken i Tranans prenumeration 2024. Som alltid så har förlaget hittat en mycket läsvärd och spännande roman, den här är översatt från katalanska av Ellinor Broman och som så ofta så blir jag sugen på att resa. Barcelona nästa?
Leave a Comment