min hand i min – självbiografisk käftsmäll

När Atefeh Sebdani är fem år sätts hon på en buss av sin mamma. Hon lovar sin mamma, som är aktiv i den iranska motståndsrörelsen, att hon ska ta hand om sina två småbröder och efter en lång flykt så hamnar de tre syskonen hos en fosterfamilj i Göteborg. I Min hand i min berättar Sebdani om hur hon fick bli sina bröders mamma, hur hon fostrades in i den sektliknande grupp av exiliranier som bodde i Göteborg och hur hon utsätts för övergrepp. Det är en drabbande läsning. Hon är storasyster, hon är den ansvarsfulla och hon skyddar sina bröder och själv får hon inte vara barn. Kontakten med mamman är ett kort telefonsamtal varje år, hon bor i ett läger i Irak och tillhör motståndsrörelsen, Atefeh drömmer om och längtar efter sin mamma, sin familj i Iran. Hos fosterfamiljen skall hon sköta hushållet och studera, skolan blir under en tid en fristad men hon möter fördomar och man vill ju inget annat än att hålla hennes hand. Hon får förlita sig på sig själv i alla situationer och när hon efter 20 år får kontakt med sin mamma igen så är det inte självklart att släppa henne in i på livet.

Atefeh Sebdani läser själv sin bok och det är vid flera tillfällen som hennes röst blir så känslosam och sorgsen att man som lyssnar blir helt drabbad av hennes ilska, hennes utsatthet och hennes mod. Hon har klarat sig, hon kan berätta sin historia. Man undrar ju var det svenska samhället höll hus när Atefeh och hennes bröder behövde det som mest? Den tanken ska jag ta med mig in i nutid och bära med mig. Jag är en som kan göra skillnad, du är en som kan göra skillnad, vi kan göra skillnad.

Bildkälla: Albert Bonniers Förlag