Solvej Balles Om uträkning av omfång blev lördagens läsning – vilken upplevelse! Vad skulle hända om tiden stannade, om vi blev fångade i ett enda dygn som vi får leva gång på gång? Det är den 17 november och i norra Frankrike bor Tara och Thomas och de driver ett litet antikvariat tillsammans. Tara är på inköpsresa när hon upptäcker att tiden stannat, hakat upp sig. Hon reser hem till Thomas som inte väntat henne förrän nästa dag, han blir glad över att se henne men när de vaknar morgon efter så har han glömt allt och tror hon skall komma imorgon. Tara får förklara läget gång på gång, dag efter dag. Först är det härligt att mötas på nytt men ganska snart blir upprepningarna mest av allt frustration. Hon tar sig an det hela med en vetenskapsmans systematik, hon försöker hitta distraktioner medan hon räknar dagarna. När det närmar sig 365 dygn i fångenskap i tiden känner Tara hopp om att kanske ska den hoppa rätt igen …
Det här är en roman som väckte många tankar hos mig och jag associerade till höger och vänster – alzheimers var ett tankespår och hur minnet fungerar ett annat. Hur uppfattning om tid påverkar våra val i livet och hur man kan känna sig instängd i tiden ett annat. Med skyfall utanför fönstret så blev jag dessutom praktiskt lagd. Tänk om jag blev fånge i tiden och det var 17 november konstant, det regnar och det är grått och mörkt. Vi snackar mardröm.
Leave a Comment