Lucas Hermans fina berättelse i Udda fåglars ö är en för mig oväntat mysig läsning. Det handlar om Leo. Hans liv har trillat i bitar, jobbet har han blivit uppsagd från, flickvännen har gjort slut och nu har hans mormor gått bort. Med ett avgångsvederlag på kontot och mormoderns hus på Åland så bestämmer jan sig för att pausa livet, kanske ska han skriva en roman? Han flyttar från Stockholm till Åland och väl där så börjar han leta efter orsaken till att mormodern aldrig rest tillbaka dit trots att hon hela tiden behållt släkthuset.
Livet vid havet på Åland, långt från en bra sushirestaurang, blir en kulturkrock för Leo och de människor han möter gör att han börjar fundera över sitt liv. Den panikångest han mått så dåligt av i Stockholm dämpas allt mer och till och med joggingskorna blir använda. Snart dras han in i mysteriet kring mormoderns syster Lydia som drunknade som ung flicka. Vad hände då och vart tog hennes dagbok vägen?
Det här är en bok som är lite marig att genrebestämma, det är en feelgood med en manlig huvudkaraktär, en berättelse om ett brott samtidigt som den är dråplig där Leos granne Alfrida slår alla rekord i att vara snabb i repliken.
Underhållande!
Leave a Comment