2016 fängslades den turkiske författaren Ahmet Altan och blev anklagad för att ha sänt ”subliminala meddelanden” till de människor som samma år ledde militärkuppen mot Erdogan Han satt 5 år i en bur, sedemera en liten cell i fängelse på vaga anklagelser. Jag kommer aldrig mer se världen är en skildring inifrån fängelset, texterna smugglades ut genom Altans advokat och är ännu inte publicerade i Turkiet.
Altans självbiografiska skildring är ett levande exempel på ordets makt, han blir fängslad och satt i en liten cell men han kan inte tystas. Han beskriver sin vardag, han berättar kronologiskt över hur det gick till när han blev fängslad och hur hans tillflykt blev till alla de böcker han läst under sitt liv som journalist och författare. Han vänder sig till klassikerna, filosofernas texter och hittar mening, han skall skriva. Han skall berätta, oavsett om han aldrig mer kommer att se världen. I korta kapitel skriver Altan om sina erfarenheter i fängelset, hur han reser från sitt fängelse genom fantasin och hur han skriver både för att glömma och för att bli hörd. Skriva och drömma är bredvid motionera och hålla sig frisk en överlevnadsstrategi. Egentligen så är det en smula förmätet av mig att försöka återge innehållet i den här fantastiska boken. Läs den, eller gör som jag lyssna.
SR är som ofta, aktuella i sina val och sändningar av radioföljetonger. I veckan är det val i Turkiet och i debatten om Sveriges NATO-medlemskap så är Turkiets hållning avgörande. Just nu kan man höra boken uppläst som följetong och på SR play kan man också lyssna på en intervju med Altan som spelades in i Istanbul 2022.
Bildkälla: Kaunitz-Olsson
Leave a Comment