Jag fullkomligt älskade romanen Blicken, filen, pilenav Dorthe Nors som jag läste 2017. Klart att jag också måste läsa essäsamlingen som nyligen översatts till svenska av Ninni Holmqvist. En linje i världen: Ett år på Nordsjökusten är också den fullkomligt ljuvlig läsning och jag drabbades av en stark lust att resa till Jyllands västkust. Nors tar mig med i det personliga förhållandet hon har till trakten, hennes sommarhus, barndomens semestrar och alla de minnen hon har från sin uppväxt på Jylland.
Med utgångspunkt i det personliga vidgar hon samtalet med läsaren och hon skriver på ett sådant sätt att jag förflyttas till de små orterna längs kusten, hon väver in historiska skeenden och diskuterar samtiden. Hon reflekterar över begreppet hem och när essä-resan avslutas i Skagen så ställer hon sig både bokstavligt och bildligt på Grenen med en fot i vardera världen, de trygga barndomsminnen som inte längre är mer än just minnen och livet och världen som de faktiskt ser ut och konstaterar att den enda vägen som är möjlig är framåt. Härlig läsning som rekommenderas till alla!
Bildkälla: Ordfront
Leave a Comment