Långtidscovid är ett riktigt skit. Det visste jag sedan tidigare eftersom jag har flera vänner som drabbats men det var ändå intressant att följa Annah Björks sjukdomsskildring i Jag är inte här, det här händer inte. Hon är musikjournalisten som reser jorden runt och skriver recensioner med tighta deadlines, har två barn varannan vecka och ett stort hus att ta hand om som finner sig helt bunden vid hemmet, ständig feber rasar i hennes kropp och hon är oändligt trött. Sjukvården tycks ha glömt bort henne och snart är ekonomin raserad, som frilansare så är det omöjligt att tacka nej till jobb och nu måste hon. Hjärndimma, utmattning och muskelsvaghet gör hennes vardag så ansträngande. Annah känner sig övergiven av familjen och samtidigt som hon är mycket sjuk dör hennes systerdotter, sorgen lägger sig om ett täcke över hela storfamiljen.
Jag är glad över att jag läst Annahs berättelse, det är en innerlig och skildring av hur livet plötsligt kan förändras i ett slag och hur svårt det kan vara att hantera att det kanske inte någonsin blir sig likt igen. Jag hoppas att alla de som drabbats av post-covid snart får hjälp, kan man ta fram ett vaccin så snabbt som ett år så hoppas jag att snart också alla de som behöver hjälp får det.
Bildkälla: Albert Bonniers Förlag
Leave a Comment