andromeda – Therese Bohman

Nostalgi, att hålla balans mellan känslan i traditionen och hjärnan i förnyelsen, förlagslivets möjligheter och vedermödor. Det är tankar jag tar med mig från läsningen av Therese Bohmans Andromeda och det var en härlig läsupplevelse som jag fick under helgen. Den inleds när en ung kvinnlig praktikant äntrar det stora förlaget borgliknande byggnad och hur hon genom att vara uppriktig i ett omdöme om ett manuskript blir uppmärksammad av förlagschefen Gunnar. Han är mer än dubbelt så gammal och när de två börjar förlägga jobbträffar på Backfickan så drar snacket igång på det anrika förlaget. Är han ett gubbslem och hon sugen på att ligga sig till en karriär, eller är det faktiskt något annat som är drivkraften? De två finner varandra och samtalen tycks aldrig sluta, Gunnar har sitt skötebarn – bokserien Andromeda, den som han önskar skall leva kvar efter hans egen pension och kanske har han hittat sin efterträdare. Först får man höra historien ur kvinnans perspektiv och sedan får man också Gunnars berättelse och jag tyckte mycket om att höra om Gunnars klassresa och de erfarenheter som format honom. 

Bohman skriver i den här romanen lättsamt och underhållande om livet på förlaget, lite á la Kärlek och Anarki faktiskt där Gunnar då förstås hänger ihop med Friedrichs karaktär, och samtidigt så ställer hon bokbranschens nutida fråga. Finns det en framtid för långa förhållande mellan författarskap och förlag där räknenissarna och PR-människorna inte har veto, hur skall de böcker som inte genast blir försäljningssucceer ens kunna ges ut om allt handlar om affärsverksamhet? Är det bildning eller profit som driver förlagen framåt egentligen. Jag fnissade och kom på mig själv att reflektera över min egna nostalgiska hållning, vintrarna som alltid var fyllda av pulka och skidor man kanske var det faktiskt inte så himla mysigt att vara kall och våt. Pappersböckerna är härliga att äga men jag lyssnar på 90 % av det jag läser … Hjärtat i historien och blicken i framtiden är ingen dum hållning ändå. 

Bildkälla: Norstedts förlag