På mässan lyssnade jag på Merete Mazzarella i samtal om syskonskap. Hennes samtalspartners var bröderna Mårten och Kjell Westö och temat var just bröder. Merete berättade om hur relationen med hennes bror hade påverkat henne starkt och att hon nu när brodern gått bort så ångrar hon att hon inte frågat honom mer om hans liv. Hon tog honom för givet och nu när han inte längre är där så är det märkligt tomt. Med den känslan började jag läsa Den violetta himlen och herregud så den här boken drabbade mig. I dagboksform berättar Mazzarella om den där andra våren när pandemin fortfarande härjar. I snart ett… Läs mer