och havet gav igen – mot Skärhamn!

I den andra boken om Dagmar och Holger, Och havet gav igen, har det blivit 50-tal och den lilla familjen bor i Holgers hemort Skärhamn. Holger går på sjön och Dagmar är hemma med barnen, de bor på andra våning hos Holgers far och det nya livet är till en början svårt för Dagmar att vänja sig vid. Havet på västkusten är vildare och saltare, lägenheten känns trång och kärleken till barnen är stor och samtidigt begränsande. Dagmar som är van vi att bo med sin familj och arbeta på hotellet i Slite känner sig ensam. Allt eftersom hon får vänner i det lilla kustsamhället så ljusnar tillvaron, det som förmörkar är Holgers drickande. Han festar och får snart svårt att sköta sitt arbete som skeppare på Beda. Vardagslivet och sammanhållningen (och skvallret) på ön i väster skildras fint och man vill ju hela tiden att Dagmar skall få ett gott liv.

Jag har förstått att böckerna delvis har en verklig bakgrund i Malin Haawinds släkt och romantrilogin om Holger och Dagmar skildrar en historisk epok i Sverige som känns både nyss och mycket länge sedan. Såklart tycker jag mycket om att läsa en roman som utspelar sig i Skärhamn. På Tjörn har jag mitt sommarviste och nästa gång jag strosar längs hamnen och ser de historiska fotona där med fina texter till eller följer Skärhamnsvandringen så kommer jag att tänka på Holger och Dagmar och det ö-liv som vars livsnerv var fiske och sjöfart. Numer så är hamnen också en plats för konst och kultur, turismen frodas sida vid sida med lutfisken och nästa gång jag åker ska jag hoppa från hopptornet, gå upp på Hamneberget och dricka en kopp kaffe sittande på de varma klipporna.

Bildkälla: Piratförlaget