bära frukt – Emila Millares

Bära frukt av Emilia Millares är ett recensionsexemplar som blivit liggande och nu äntligen har jag hybridläst den. (Med det menar jag att jag kombinerat ljud – e-bok och papper, det är den bästa sortens flexibla läsning för mig.) Boken handlar om Alma, hon är i de övre trettioåren och träffar Caesar. De blir blixtrande förälskade och Alma vill så gärna ha ett barn tillsammans med honom. Han vill inte, han vill fortsätta ett sorglöst liv och spela gitarr, dricka drinkar och sova på morgonen. När Alma ändå blir gravid så hamnar de i den svåra situationen att på ultraljudet upptäcks det att barnet har ett allvarligt hjärtfel. Ska de avsluta graviditeten, kan fostret överleva om de väljer att fullfölja? Vad händer med dem som par? Almas barnlängtan är så stark och den biologiska klockan tickar allt snabbare. De väljer att göra en sen abort och det är någonstans där som läsningen blir otroligt sorglig. Diskrepansen mellan de oerhört känslosamma beslut som de måste ta och sjukvårdens välmenta men kliniska bemötande gör att jag bara gråter.

Millares skriver med precis rätt antal ord fram berättelsen och jag blir drabbad. Emellanåt så skulle jag gärna velat höra mer av Caesars tankar också, nu är det Almas röst man hör genom sidorna och det positiva med det är att texten blir extra intensiv. Det här är en roman som drabbar min själ och min kropp oändligt.

Bildkälla: Bokförlaget Polaris