Arnaldur Indridason är en favoritförfattare och hans isländska spänningsromaner är alltid läsvärda. I serien om den pensionerade polisen Konrad får vi möta en man som inte riktigt kan lämna sitt arbetsliv, han lever ensam och tycker om att sysselsätta sig med utredningsarbete. Han är både noggrann och systematisk och har ett sätt som gör att männiksor får förtroende för honom och öppnar upp.
Ondskans ekon börjar med att en äldre kvinna hittas död i sitt hem, på skrivbordet hittas en lapp med den f d polisen Konrads nummer. Han blir kontaktad och inser att han varit i kontakt med kvinnan bara någon månad tidigare, Hon hade då bett honom undersöka något som hon levt med i många år och som hon vill få kunskap om och när hon nu hittas död så får Konrad dåligt samvete, kunde han förhindrat hennes död om han hade tackat ja till uppdraget? Han börjar leta efter ledtrådar, både kring dödsfallet och det som kvinnan bett honom undersöka och det leder honom till familjehemligheter, religösa sammanslutningar och också till hans eget förflutna. Det blir en utredning som skakar om honom rejält.
Som alltid med Indridasons deckare så är det en långsam och eftertänksam ton, han stressar inte på och man får ställa in sig på tempot. Vill man ha något actionfyllt så ska man välja en annan författare men vill man ha en bok med lågintensiv spänning där ledtråd läggs till ledtråd så ska man läsa Ondskans ekon.
Bildkälla: Norstedts förlag
Leave a Comment