I Unge Mungo återvänder Douglas Stuart till Skottland och en pojkes uppväxt som präglas av fattigdom, våld och ett försiktigt utforskande av kärleken till andra pojkar.
När romanen börjar så har Mungo lämnat den slitna förorten i Glasgow och är på väg på fisketur med två män som Mungos mamma träffat på ett AA-möte. De har lovat mamman att de ska se till att han blir en riktig man, inte den där veklingen som är umgås med katoliker, är förälskad i en pojke och som är helt ointresserad av att passa in i den tuffa hårda norm som råder för unga pojkar som ska bli unga män. Jag som läser förstår mycket snart att den här turen kommer att sluta med katastrof och så vansinnig man blir på Mungos mamma som skickar iväg honom, hon är väldigt svår att förstå sig på. Mungos bror har tagit den förutspådda vägen mot kriminalitet, tonårsgraviditet och droger medan systern arbetar hårt för att upprätthålla värdigheten i familjen. Hon studerar och försöker hitta en väg ut. Mungo är yngst och han får ofta klara sig själv, han hittar till en vänskap med grannpojken James och den skildras mycket fint och man önskar dem bara allt gott.
Jag gillade särskilt berättargreppet i den här romanen där man kastas in i fisketuren och först efter en lång skildring av den får läsa om de händelser som föregått resan. Beskrivningarna av hur Mungo förundrat upplever naturen och hur det väcker en dröm om att se mer än Glasgow är mycket fina.
Många av temana som finns i den här romanen känner man igen från Shuggie Bain och Douglas Stuart är skicklig på att skildra en ung pojkes väg mot vuxenlivet, dysfunktionella familjer och utanförskapet som kommer med att inte vilja följa de förväntade normerna. Hade jag inte läst den först så hade jag älskat den här romanen, nu kan jag tycka att det blir lite upprepning. Jag ser mycket fram emot att läsa mer av Stuart, kanske är det dags att skildra nästa steg i de här unga pojkarnas utveckling. Vad händer med dem när de blir unga män?
Bildkälla: Albert Bonniers Förlag
Leave a Comment