Ibland är det helt fantastiskt skönt att återvända till en miljö och till karaktärer som man känner till och är sedan handlingen precis lagom småputtrig så lägger läsningen som en go och lite tröstande filt runt ens axlar. Så är det när Jenny Colgan återvänder till den lilla ön Mount Polbearne i Soluppgång över strandpromenaden. Livet i byn som är helt avskild från fastlandet vid högvatten lunkar på, bageriet drivs av Polly och hon bor med sin familj i fyren och lunnefågeln Neil hänger i. Till semesterbyn på ön flyttar en ung kvinna som heter Marissa och tillsammans med den ryske pianoläraren så… Läs mer
Senaste kommentarer