räkna hjärtslag – Katarina Widholm

När Katarina Widholms Räkna hjärtslag blev nominerad till Årets bok så tänkte jag att jag får ge den en ny chans. Vilken tur att jag gjorde det för berättelsen om Betty som kommer till Stockholm som hembiträde 1937 är härlig läsning. Betty lämnar sin mor och sina småbröder i Hälsingland för att börja arbeta hos doktor Molander på Östermalm. På tåget dit möter hon en man som hon börjar samtala om läsning med, han lånar henne en bok och de växlar adress. De är båda storläsare och börjar småningom att brevväxla.

Hon som aldrig rest förut skall nu acklimatisera sig till livet i Stockholm, hon känner sig hemma i allt som har med matlagning och bakning att göra men hur sköter man ett övreståndshem där doktorinnan dessutom är mycket kritisk? Snart får Betty en väninna, Viola, och när hon dessutom hittar till biblioteket så blir livet lite enklare. 

Doktorn verkar till en början både vänlig och omtänksam men vad är det för möten som hålls i slutna rum? Det är lätt att glömma/förtränga hur många i Sverige som sympatiserade med de nationalsocialistiska tankarna och att den rörelsen var stark under trettiotalet också i Sverige. Romanen är alltså placerad i tid precis innan det andra världskriget bryter ut och jag tycker mycket om hur Widholm utan större åthävor låter oss förstå hur klassamhället är på väg att brytas upp, hembiträdena organiserar sig och allt fler unga får möjligheter att utbilda sig. Boken är både lättläst och berörande, jag tänker förstås på min mormor som var äldst i skara av 12 barn och som 18-åring reste just till Stockholm i slutet av trettiotalet för att arbeta i familj. Den historien måste jag börja gräva i. 

Jag ser redan fram emot att läsa mer om Betty, del två verkar komma i slutet av sommaren! 

Bildkälla: Historiska media