Brexit eller Bremain var den stora frågan under veckan när jag och J reste till Bath, 2016. Vi skulle besöka Austen-land, dricka afternoon tea, vandra i den vackra naturen och äta fish n’ chips. Samtidigt som befolkningen gick man ur huse för att rösta så spelade England (och Sverige) EM-slutspel i fotboll och aktiviteten på gatorna i Bath var febril. Dagen efter omröstningen var det väldigt tyst. 51 % röstade för brexit och dessutom hade oväder dragit in över ön, översvämningar och storm ställde in tåg och flyg och det kändes på riktigt som den sista dagen var kommen.
Stanna eller lämna-omröstningen ligger som en fond i Nick Hornbys roman Precis som du där den medelålders vita engelsklärarinnan Lucy och den tjugo år yngre svarte mannen Joseph som arbetar extra i köttaffären blir förälskade. Deras relation är inte enkel, de smyger först med sina träffar och trots att känslorna är starka så är de fullt medvetna om att omgivningen kommer att se på dem med höjda ögonbryn. Ålder, hudfärg och klass är de uppenbara hindren men de har egentligen inte heller vidare värst gemensamt. De har inget att prata om, han spelar Playstation med hennes barn, de äter take-away, de bingetittar Sopranos och så har de sex.
Med en vass blick på samtiden, humor och många dialoger där tonträffen är klockren så känner man igen Hornby, jag saknade faktiskt fotbollen i den här romanen. Den hade kunnat ta större plats, musiken däremot spelar roll. Joseph skriver låtar tillsammans med några kompisar och det är musikreferenserna som verkligen markerar ålderskillnaden, det och dansen …
Ibland så upplever jag Hornbys text gubbig, han är ju gubbe numer och det lyser igenom. Men han är förlåten, jag absolut sträckläste och har man bara med sig att han har tagit i för att skapa kontraster så är det underhållande. Inte som High Fidelity eller för den delen About a Boy förstås men helt OK.
Bildkälla: Forum
Leave a Comment