när vi var samer – Mats Jonsson

När vi var samer av Mats Jonsson var en bokcirkelbok som jag helt enkelt inte läste klart i tid och det var verkligt synd. De här serieromanen där Jonsson gräver i sitt eget samiska arv hade varit mycket spännande att samtala om med mina bokkompisar på nätet. När Mats farfar dör så öppnas den där kistan där pappren ligger, de som leder Mats och hans släktingar till farfaderns samiska bakgrund. När farfadern gifte sig med Mats farmor så stängdes dörren helt till den skogssamiska kultur där farfadern var uppvuxen och sonsonen Mats bestämmer sig för att utforska saken genom det han kan bäst: berätta. I den här innehållsrika boken, hur lång tid tog det egentligen att teckna 340 A4 sidor?, så väver Jonsson ihop sin egen familjs historia så gott den går att rekonstruera med de samiska folkens historia. Jag läste eller hörde någonstans att han var förbannad stor del av tiden när han gjorde den här boken och det förstår man precis. Den svenska staten har varit hårdhänt på ett sätt som är oförlåtligt och övergreppen har avlöst varandra i sådan omfattning, det är viktigt att bli påmind!

Blandningen mellan självbiografi och faktabok fungerar för det mesta väl men ibland så blir det så texttätt att jag faktiskt hade fördragit att ha faktadelar som inte var handskrivna. Typ som i Bamse (ingen jämförelse för övrigt) där de har serier och en faktaruta insprängs då och då. Det kan vara så att jag är för ovan vid att läsa serier för att riktigt orka läsa stora mängder text, erkänner att jag inte så ofta läser serier och det var säkert därför läsningen tog mig lång tid. Jag måste aktivt koncentrera mig på att titta ordentligt på bilderna och inte bara läsa texten, det är en konst att inte stressa … 

Boken var nominerad till Augustpriset och motiveringen löd: ”Med stilsäker tecknarhand vävs skogssamernas glömda och undanträngda historia samman med den självbiografiska jakten på författarens egen identitet. När vi var samer är expressiv och personlig folkbildning där torra fakta får liv i kraftfull dialog med det grafiska uttrycket.” 

Det är en roman som borde läsas av alla, den berättar något om vår historia och vår historieskrivning som är både viktigt och relevant. 

Bildkälla: Galago