Utanför mitt fönster surrar motorsågar denna kalla och soliga januarilördag, det ljudet förpassar mig till min uppväxt där hantering av skog och ved var återkommande vinterjobb. Det passar därför särskilt bra att idag skriva om Natalia Ginzburgs roman Familjelexikon som är en släktkrönika som spänner över många årtionden och som börjar i Italien. När jag läser om hur Natalia och hennes fem syskon växer upp under 30-talet så slås jag av hur lika banden inom släkter kan vara, jag känner mig igen som en liten flicka som ligger under min mormors bord på ett släktkalas och tjuvlyssnar. Det är det vardagliga livet som avhandlas, skvaller och allehanda beskrivningar av grannar och bekanta, det är familjeskrönorna som återkommer gång på gång, det är talesätten som till slut är så interna att bara den innersta familjen förstår och det är ett ytligt pratande som pågår och pågår.
Känslor och mer uttömmande beskrivningar av skeenden finns inte utrymme för i den här boken som tycks berättad i ett gammaltestamentligt format. Berättelserna börjar ofta med att redogöra för karaktärernas alla släktband. Politiska omständigheter, historiskt sammanhang och eventuella budskap får man lista ut mellan raderna och det gör att man får vara alert som läsare.
Några saker blir uppenbara i skidringen av den här okonventionella familjen och en av dem är att pappan i familjen tror att han bestämmer, han styr sin fru och barn med järnhand samtidigt som de i sista änden oftast får sin vilja igenom. Han är forskare, socialist och jude i en mellankrigstid där de politiska vindarna blåser från höger och det är spännande att samtidigt som man följer Natalia och hennes 4 bröders uppväxt och vuxenblivande så får man också följa landet och Europas utveckling. Det mycket vardagliga sida vid sida med ett Europa som är polariserat och splittrat gör den här texten till något alldeles extra.
Vi bokcirklade digitalt om boken i torsdags och det här var en mycket spännande bok att samtala om, där finns många krokar att haka i och läsupplevelsen blir verkligen klart större när man pratar om den med andra. Tack till alla bokhörningar för bra bokval och fint samtal!
Bildkälla: Albert Bonniers Förlag
Leave a Comment