Abdulrazak Gurnahs senaste roman: Efterliv kom häromdagen som ljudbok i min app. Den ska diskuteras i en digital bokcirkel om ett par veckor och jag började, helt ärligt, lyssna på den lite lagom pliktskyldigt. Sån himla tur att jag gjorde det! Jag är knockad av det mesta i den här historien och rekommenderar verkligen alla att ta sig an nobelpristagaren. Om jag fattar rätt så ska man läsa Paradiset före Efterliv men det här är en roman som står utmärkt på egna ben.
Efterliv tar sin början i slutet av 1800-talet i östra Afrika, Tyskland är kolonialmakt och i kuststaden bor människor av olika ursprung. Indier och kineser gör affärer och i stadsbilden blandas de med nubier och östafrikaner. I romanen får vi följa några olika livsöden. Hamza och Afiya är de två huvudkaraktärerna som möts efter det första världskrigets slut men genom deras förfäder och ättlingar så får jag som läser också inblick i Tanzanias historia ur ”den vanliga människans” perspektiv. Romanen utspelar sig huvudsakligen under den tidsera då Tyskland var kolonialmakt och flera av karaktärerna kommer i nära kontakt med tyskarna, både i roller som missionärer, lärare och militärer. Den inhemska befolkningen rekryterades till de tyska styrkorna och förväntades strida för Tyskland i kriget mot England, de två kolonialmakterna stred alltså om territorierna i Afrika med soldater inkallade från kolonierna redan tidigt 1900-tal. Att det var så under det andra världskriget hade jag mer koll på men självklart. När jag reste i Tanzania (2007) och i Sydafrika (2019) så läste jag på om kolonialismens historia men det var verkligen inte tillräckligt. Gurnahs roman gjorde mig nyfiken ännu en gång.
PS: Jag vill resa till Zanzibar. Det är en ö med synnerligen spännande historia och naturen verkar vara extremt vacker. Jag vill det nu!
Bildkälla: Albert Bonniers Förlag
Leave a Comment