fosterbarn – Tora Dahl

I december läste jag den omtalade biografin över Tora Dahl: Jag vill skriva sant skriven av Jesper Högström och då blev jag mycket sugen på att läsa något av Tora Dahl. Valet föll på den första delen i henne självbiografiska svit om Gunborg: Fosterbarn. I den här romanen får man lära känna Rut, hon har flyttat från Norrland och har genom hårt arbete skaffat sig en liten caférörelse i Stockholm. Det är 1880-tal och Rut förälskar sig i den unge Albert, som har konstnärsdrömmar och en osäker arkitektframtid, hon blir snart gravid och han kan inte ordna med det hem som Rut hoppades på. Istället för att ta på sig försörjningen så reser han utomlands och Rut ska utöver försörja sig, finansiera hans utbildning.

Ett oäkta barn är socialt oaccepterat och Rut kan inte arbeta och försörja sig och flickan så den lilla tösen som döps till Gunborg. Hon placeras i fosterhem där mamma Sofia tar hand om både henne och en hel grupp av barn och Tora Dahl skildrar det lilla barnets upplevelser med en varsamhet och lyhördhet och boken är på det hela en fin läsupplevelse.

Är man intresserad av kvinnohistoria, hur livet kunde te sig för ett litet barn i Stockholm innan sekelskiftet så är det här en mycket intressant roman. Nu har jag läst på kring Tora Dahls eget öde så jag vet att hon var en liten flicka som växte upp i fosterhem, en flicka som blir en av de första kvinnorna som studerar på Stockholms Universitet och som hela sitt liv skriver texter, bland annat de dagböcker som ligger till grund för Jesper Högströms biografi.

Om Gunborg finns fyra romaner. Jag stannar vid att läsa Fosterbarn.  

Bildkälla: Norstedts förlag