”Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst –
endast döden skall skilja oss åt.”

Citatet är hämtat från Rut 1:16-17 och användes ofta förr vid vigslar. De orden återkom vid flera tillfällen i filmen Utvandrarna som jag såg samma dag som jag läste Lina Nordquists roman Dit du går, följer jag. Den inleds med att Unni, Armod och det lilla barnet Roar i slutet av 1800-talet lämnar Norge för att söka sig ett nytt liv i Sverige och mina tankar gick genast