På en av årets sista dagar läste jag ut Himlakroppar av Jokha Alharthi och ska jag vara ärlig så var det mest för att jag skulle bokcirkla om den digitalt ikväll. Vilken himla (pun intended) tur att jag gjorde det, gav den den uppmärksamhet den förtjänade och läste den koncentrerat under en eftermiddag. Det är en roman som behöver det för att komma till sin rätt. Med uppbrutet berättande i både tid och rum, olika huvudpersoner och ett bildspråk som kräver att man tänker till så är det här inte en sån där bok man sveper igenom utan att ha huvudet påskruvat. Cirkeldeltagarna var överens om att den säkert… Läs mer
Senaste kommentarer