lärartankar: vi får en inbjudan och skriver svar

Dags att arbeta med brev i årskurs 2 och alla elever tränar på att läsa och skriva brev. För de elever som jag undervisar så är det viktigt att vi arbetar med elevnära innehåll, korta avgränsade uppgifter och moment som tränar många språkliga förmågor i en återkommande svit.

Lektion 1 började med att det satt ett brev på tavlan, på brevet stod en adress och kuvertet hade ett frimärke. Brevet var till en Leo men vi bestämde oss för att öppna. Inuti låg en inbjudan till en maskerad. Nybörjarboken Leo går på maskerad (Studentlitteratur) plockades fram  och på mattan la jag sju olika illustrationer monterade på flanokartong väl synliga för alla i samlingsringen. Alltså, vad är egentligen en maskerad? Vi samtalade en stund om att man kan ta på en mask för att man inte ska kunna se vem som gömmer sig, att man kan klä ut sig och att många hade gjort det på halloween som inte är allt för långt bort.

Så var det då dags att titta noga på bilderna och lyssna på när jag läste den första meningen. Vilken av bilderna kan passa till den här meningen? Varför tycker vi så? Vi tittar och jämför bilden med illustrationen i boken. Har vi valt rätt? Allt eftersom så sätter vi upp bilderna på flanotavlan och när den korta (medvetet val med en mycket enkel och kort bok eftersom det den här gången skulle vara större fokus på att befästa narrativ än lexikon) berättelsen var slut så satt alla bilderna där. Lektionen avslutas med att eleverna får återberätta med hjälp av bilderna, de jobbade då två och två. Som avslutning ställdes frågan, hur vet man att det är ett födelsedagskalas som Leo ska gå på? Svaret fanns inte i texten, bara i bilden och det var klurigt att lista ut. 

Han har en present med sig och det sitter ballonger vid trappan. 

Lektion 2. Brevet på tavlan igen – genomgång av orden som användes lektion 1 + minilektion om hur man avgränsar en mening med storbokstav och punkt eller frågetecken. Dags att återberätta i text. Eleverna fick ett klippark med de sju bilderna och en tom bok. Nu skulle de klippa ut bilderna, fundera på vilken ordning de skulle ligga och sedan limma in dem i ordning i boken. På sin nivå skrev de sedan ord, meningar eller frågor till varje bild. 

Lektion 3 började med att eleverna fick leta efter ett kärleksbrev. När vi tittade noga på bilden så pratade vi om att där finns vykort, paket och brev i posthögen men kanske bara ett kärleksbrev. Vi pratade om julkort, födelsedagskort och inbjudningar och paket med överraskningar som kan komma i brevlådan. Med den här bilden kunde vi sätta in begreppet brev i ett semantiskt fält och koppla skolarbetet till vardagen och hemmet. 

Lektionen fortsatte med att vi skrev svar till Anna, några av eleverna skrev och tackade ja till maskeraden. Andra skrev att de inte kunde komma och här var brevets format viktigt. Hälsningsfras, avskedsfras och ett innehåll. Datum och sedan skulle allt i kuvert och skrivas adress och limmas på ett fejk-klistermärke. Lektionstiden var mer än slut …

Då har jag (och mina kollegor) alltså i slutändan jobbat i nästan tre veckor med det här temat, tar det inte väldigt lång tid att hålla på med en och samma sak i fem/sex lektioner? Och har eleverna lärt sig något?

Att de har deltagit med stor lust, utfört uppgifterna med intresse, lyssnat på varandra och mig, talat med varandra och mig, läst en kort text och skrivit egna texter det vet vi. Men har de lärt sig något? Eller är göra och lära en och samma sak? 

För elever som av olika anledningar behöver ha en extra tydlig undervisning så är det helt nödvändigt att återkomma igen och igen till samma begrepp, liknande innehåll som varieras och befästs och jag utgår ofta från ett tema som jag utifrån gruppens behov kan brodera ut med just det som de olika individerna behöver. Vi har ett stoff som vi kan samtala om, samlas runt men de åtta eleverna i gruppen har fått med sig ganska olika kunskaper när veckorna är slut. Någon har fått kläm på narrativ och kronologisk ordning, någon har lärt sig flera nya ord som har med post att göra (hallå frimärke!), någon har prövat att använda punkt eller frågetecken och någon annan har återberättat muntligt för klassen för nästan första gången. Någon har mest varit tyst men tränat sig på att klippa och vika, någon annan har tränat sig på att följa instruktioner och alla har fått ett brev som de skrivit själva hem i brevlådan. 

Väl investerad lektionstid om man frågar mig.