vackra värld, var är du – Sally Rooney

Sally Rooney är den unga irländska författaren som gjorde braksuccé med sin debut Samtal med vänner och som sedan följde upp den med den ännu mer hyllade Normala människor. Nu är det dags för mig att läsa Vackra värld, var är du och visst följer hon upp sina tidigare böcker med stil. Jag som läser känner igen både stilen på hennes huvudkaraktärer som är sisådär runt trettio och på god väg in i vuxenlivet och hennes teman som diskuterar klasskillnader, vänskap, kärlek och sex.

I vackra värld, var är du så får man lära känna tre vänner. Eileen och Simon kommer från samma lilla ort på Irland och han är hennes första stora svärmeri. När hon sedan pluggar litteratur i Dublin så träffar hon Alice och de blir bästa vänner. Omaka vänner, men bästa vänner. Alice blir författare och skriver en oerhört omtalad roman som leder till att hon nästan bränner ut sig i all uppståndelse, Eileen börjar arbeta som redaktör på en liten tidskrift och Simon hamnar som politisk rådgivare och de lever sina liv. När boken börjar så är vi någonstans mitt i tidslinjen, Alice mår mycket dåligt och slutar att höra av sig till Eileen, Eileen gör slut med sin pojkvän sedan många år och söker upp Simon och så börjar en tillvaro där de tre börjar träffas igen. Allteftersom får man koll på deras förflutna och i slutet av romanen så kommer vi ända fram till nutidens pandemi och isolering. Emellanåt jämförde jag min läsning med Johanna Hedmans Trion,det är någon slags vemod kombinerat med missförstånd och ängslighet som genomsyrar de båda böckerna. De unga människorna krånglar till det så för sig och tänker ibland alldeles för mycket.

Vackra värld, var är du är hur som väldigt Rooney-sk. Hon själv är 30 och hon skriver om människor i sin egen ålder med liknande upplevelser som man kan förmoda att hon själv upplevt och hon gör det mycket trovärdigt. Man får hänga med i svängarna när förhållandena är på och av och kanske, sexet är tröst ibland och förändrar hela förhållandet andra gånger. Hon undersöker maktförhållandet mellan de tre och vad som är kärlekens pris, när så lagerarbetaren Felix raggas upp via Tinder så blir skildrandet av klasskillnaderna än tydligare. Det där medelklasslivet med universitetsexamina och karriär kanske inte ens är eftersträvansvärt?

Jag gillade verkligen det jag läste men jag har några invändningar, det som jag tycker drar ner min läsupplevelse är greppet med att alla förtroligheter och sanningar skrivs ner i den e-post som Alice och Eileen skickar. Jag är sällan förtjust i brevromaner och det här är en modern variant på det. Grejen med brev och e-post är absolut att man kan begrunda vad man vill skriva, redigera och kanske frisera sin verklighet men jag tycker att det skapar distans. Kanske kan de två inte kommunicera lika bra på annat sätt och skrivandet är det som fungerar bäst men för mig funkar det inte så bra att läsa. Invändning två handlar om det explicita sexet, jag tycker inte att det tillför något att jag i detalj får läsa vem som gör vad. Jag fattar att sex är viktigt för skildringen av relationen mellan främst Eileen och Simon men jag personligen hade nöjt mig med mer svepande ord.

Jag kan tänka mig att den här boken skulle fungera väldigt bra som TV-serie och det förvånar mig inte alls om den dyker upp snart. Missa förresten inte Normala människor som först visades på HBO och sedan sändes i SVT.

Bildkälla: Albert Bonniers förlag