stranden – en spännande debutroman

Lina Lantz är polisen som slutade vara polis och flyttade till Oslo och ett livvaktsjobb. Livet är sådär. Hon bär på ett misslyckat ingripande och dessutom har hon en knackig relation med Ole. När så Lina får ett brev från Sverige som berättar att hon ärvt ett hus på skånska ostkusten så bestämmer hon sig för att åka dit och ordna med försäljningen. Majken, som fungerat som Linas extramormor, driver ett kattpensionat och det passar Lina mer än bra. Ole har nämligen gett henne ultimatum – det är han eller Linas två katter. Lina väljer katterna och stannar längre än tänkt. 

I den lilla orten Sandinge har hon också sin morfar på hemmet och med honom har hon ett särskilt band. De är båda otroligt uppmärksamma och har närmast fotografiskt minne, hennes morfar var en gång polis på orten och när det hittas en död kropp på stranden där Lina hängt som tonåring så börjar Lina undersöka saken. Snart upptäcks att stranden har figurerat tidigare i en utredning och kanske kan försvinnandet av Peter 1988 kopplas samman med det som hänt nyligen. 

Berättelsen hoppar mellan förövarens röst, skildringar av det 80-tal då Peter försvann och nutid och det funkar riktigt bra. Stranden är en lagom spännande debutroman som presenterar ett persongalleri som håller för fler fall att lösa. Morfadern och Linas relation är speciell och som återvändare till en mindre ort så kan Lina använda sin blick på samhället. Det här med kattpensionat och modesta drag av ”crazycatlady” vet jag gillas av flera av mina kompisar, jag är ju inte alls intresserad av katter så mig går den grejen förbi. Det här är alltså en deckare man kan läsa, trots katterna. 

Slutet lovar en fortsättning! 

Bildkälla: Bokfabriken