när underbart inte är nog

En medelåldersroman – har jag lust att läsa om ännu en kvinna i medelåldern som inser att livet är kort och att det gäller att börja leva nu? Marit Danielssons När underbart inte är nog hade fått några goda omdömen av läsare jag litar på så visst blev den lyssnad på här under gårdagen. 

Jojo är den medelålders chefredaktören som lever ett tryggt och inrutat liv med maken Danne. Hon arbetar, besöker sin åldrade mamma, drömmer om Italien, swishar en tusing till sina vuxna barn då och då och kantklipper gräset. Danne fixar med filmprojekt som sällan blir något av, konsultar på Jojos arbetsplats, spelar elgitarr i ett hobbyband och har både viagra och sobril i necessären. När romanen börjar så befinner sig Jojo i säng med en mycket yngre och projektanställd medarbetare och hon inser att livet kan vara mer än korsord och trerätters middagar. Så får man då följa det här paret som på ytan har det alldeles underbart och de båda får anledning att fundera över om det är nog. Är livet slut innan sextio eller kan man förvänta sig att ha både kul och härligt?

Det här är en välskriven och rapp relationsroman som till stor del utspelar sig på månadstidningen som Jojo chefar för och visst luktar det som att Jojos karaktär är inspirerad av Amelia Adamo? Särskilt när jag hörde Adamos sommarprat på samma tema häromdagen så känns det som att en hel del av hennes tankar om åldrande och behovet att passa på att leva nu är budskapet som både hon och romanen vill förmedla. Det är ju omöjligt att säga emot.

 Snart kan det vara för sent. (Säger hon som planterar rosor och trimmar gräs och inte är det minsta ävertyrlig (men ibland drömmer om Arles)) 

Emma Hambergs Je m’appelle Agneta är en annan roman i samma stil. Rekommenderas! 

Bildkälla: Romanus & Selling