Med tanke på att Kristina Sandbergs självbiografiska En ensam plats har diskuterats i stort sett varenda media den senaste månaden så funderade jag på om jag ens skulle skriva om mina intryck. Jag har alltså läst och lyssnat och jag är på många sätt mycket gripen av Sandbergs sätt att skildra sin livskris som inträffar mitt emellan fyrtio och femtio. Kristina Sandberg har arbetat hårt och mycket för att följa upp succén med böckerna om hemmafrun Maj och hon är evinnerligt trött. Barnen är tweenies och hon har ständigt dåligt samvete för att hon inte är tillräckligt mycket hemma, mejlkorgen svämmar… Läs mer