konferensen – en splatterskräckis att roas av

Jag är ingen rutinerad skräckläsare så mängder av referenser går mig säkert förbi när jag läser/lyssnar på Mats Strandbergs Konferensen. Som tur är så gör det ingenting, för mig är den underhållande skildringen av de kommunanställda i den lilla kommunen i Bergslagen som skall åka på konferens alldeles tillräckligt. Splattret och skräcken läser jag lite lagom intresserat, det är gruppdynamiken och karaktärerna som är behållningen. Ni vet när en grupp vuxna skall åka på kick-off och lära sig att samarbeta och allt ska leda fram till att alla skall stå bakom den vision som någon käck konsult tänkt ut. Tillsammans är vårt ledord på min arbetsplats, vilket är ert? Så välfunnet och så vansinnig roligt samtidigt som man känner igen typerna. I den här berättelsen blir samarbetet på liv och död och människorna i gruppen måste utmana sig för att faktiskt överleva.

Hur som, vilken konferens som helst som man varit på kan upplevas som en skräckis men i den här romanen så börjar berättelsen med att föreläsaren kommer fram till den ödsligt belägna kursgården och möts av ett antal döda människor. Hon skall förbereda kommunens personal inför presskonferensen där de skall presentera byggnationen av ett stort köpcentrum. Mitt i samtiden placerar Strandberg sin blodiga skräckis och det är riktigt bra, man sugs in i berättelsen på ett nästan hypnotiskt sätt. Också för en människa som vanligen inte läser skräck.

Bildkälla: Norstedts förlagsgrupp