järnmärkt – Helén Wigh

Den historiska spänningsromanen Järnmärkt av Helén Wigh är alldeles nyutkommen, jag har läs/lyssnat den under veckan och mina tankar om den är dubbla.

Det är i mitten av 1800-talet och Carl återvänder till den liten gruvort i Värmland. Hans far har just dött och han berättade på dödsbädden att Carls mor blev mördad där för tjugo år sedan. Carl hade vuxit upp i tron att modern omkommit i en olycka och när han får reda på sanningen bestämmer han sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Han kommer till gruvorten samtidigt som en liten flicka omkommer och genom sitt arbete i gruvan kommer Carl allt närmare ortens befolkning. Det verkar finnas något där som man inte pratar om, små flickor försvinner och olyckor sker. Vem är det som är inblandad i det hela och varför är alla tysta?

Positivt är den spännande handlingen där man hela tiden får allt fler ledtrådar till vad som hänt. Berättelsen hoppar i tiden och man får allt större förståelse för vad som hänt Karls mor och hur det hela hänger ihop. Hierarkierna på en liten ort där alla arbetar i gruvan och arbetet i gruvan är skildrat på ett vis som man sällan läser. Just det där hårda arbetet som byggt vårt lands välstånd är inte så ofta omskrivet och där har Wigh mej totalt med på spåret. Sedan är det förfärligt svårt att aktiva historiskt utan att det blir anakronistiskt, jag upplever när jag läser att det finns en hel del tankebanor i boken som karaktärerna troligen inte skulle tänkt/sagt. Balansen mellan att skriva hyfsat historiskt korrekt och samtidigt med ett läsbart språkbruk är svårt och det är något i den balansen som stör min läsning. Kanske är jag onödigt petig.

Nu när jag skriver så inser jag att jag nog hade velat läsa en mer renodlad historisk roman om arbetet, platsen och tiden, eller möjligen en spänningsroman där huvudpersonen är samtida och söker svar i historien, kanske släktforskar efter sin förfader Carl som emigrerat. Då hade det nutida kunnat passera på ett bättre sätt.

Bildkälla: Historiska media