För drygt ett år sedan var jag på rundresa i Indien och Netflix-serien En lämplig ung man är ett fint sätt att besöka landet nu när man inte längre kan resa IRL. Serien är baserad på Vikram Seths mer än 1300-sidiga roman som kom på svenska 1994 och ska jag var ärlig så minns jag bara den vagt. TV-serien börjar i vart fall strax efter det att Indien, Pakistan och Bangladesh har blivit egna stater och delningen är en viktig del av berättelsen. Den unga, vackra och begåvade Lata ser sin syster bli bortgift på ett överdådigt hinduiskt bröllop där systern bara träffat sin brudgum en enda gång innan bröllopet och nu är det dags att hitta en lämplig ung man också till henne. Hon är yngsta dotter i sin familj, vill utbilda sig och studera på universitetet. Där träffar hon en (inte så lämplig) ung man som visar sig vara muslim. Kärlekshistorien blir en berättelse som går parallellt med att Indien och Pakistans relationer växer fram. 
I början av min tittning så kände jag att det var för mycket Bollywood, för mycket övertydliga konflikter och romantik i soluppgång men det tog sig. Nu har jag sett fyra avsnitt och jag ska absolut titta klart på den första säsongen. När jag skulle hämta ett klipp att bädda in här så hittade jag till kommentarsfältet på YouTube, det var fullt av upprörda kommentarer som menar att kulturen och landet exotifieras och att BBC som gjort filmatiseringen borde skämmas. Kritikerna menar att det är med en mycket brittisk blick som serien gjorts och trots att det är både påkostat i miljöer och skådespelare så saknas den ”inifrån Indien” skildring som romanen har. När det nu fanns en möjlighet att göra något riktigt spännande så menar kritikerna att det blev något anpassat för den brittiska publiken.
Hur som, jag kan absolut se den koloniala blicken och samtidigt så förförs jag av miljöer, kläder, mat och musik. Det är en tillrättalagd bild som jag bjuds men det spelar ingen roll. Det underhåller mig, det roar mig och tar mig till Indien. Gott så!
Leave a Comment