nästan bra på livet – om att bli pappa till Lova

Herregud vilken fin bok Conny Palmkvist har skrivit! Jag blev tipsad om Nästan bra på livet via en bloggkompis och tack för det. Jag hade inte velat vara utan den här läsningen om hur Conny dramatiskt blir far till Lova, en liten unik flicka som visar sig födas med gomspalt, autism och en utvecklingsstörning. Han skildrar så mänskligt och fint hur svårt det kan vara att bli förälder till ett barn som behöver ett alldeles speciellt bemötande och samtidigt som han försöker vara en så bra pappa som han bara kan så grubblar han mycket på relationen till sin egen far.

Texten vänder sig till dottern och han använder det sätt han bäst behärskar för att kommunicera, han skriver. Brevliknande korta nedslag i den lilla familjens vardag gör att man kommer pappa Conny mycket nära, hans tvivel om sin förmåga att ta hand om sin dotter och hans oro som allt oftare dämpas med alkohol och också hans tankar om sin egen uppväxt. Lova är en liten tjej som man inte kan förstå sig på, som pappa så är den möjliga vägen bara att älska förbehållslöst. Rutiner, mat, sömn och inga förändringar är byggstenar i familjens liv och riktigt svårt för pappa Conny är att Lova har mycket svårt att kommunicera. Hon är sen med språket, de undrar om hon hör dåligt eftersom hon inte intresserar sig för samspel och det tar lång tid innan Lova får en ordentlig utredning. När Lova sakta lär sig att använda allt fler ord så blir bandet mellan far och dotter starkare och det är så fint att läsa hur de båda hittar till varandra.

Jag tror inte att jag någonsin läst en så vacker och ärlig text om hur det kan vara att vara förälder till ett barn med så många särskilda behov och jag tänker att jag ska rekommendera den till både kollegor och vänner som har barn med autism i sin närhet. Det här är en bok som jag kommer att tänka på länge, prata om mycket och helt säkert läsa igen.

Bildkälla: Bazar förlag