förintelsens barn – Margit Silberstein

Margit och Willy Silberstein läser själva in Förintelsens barn och ljudboken kommer så nära mig som lyssnar. Jag upplever det som att Margit själv sitter och berättar om sin familj och hur föräldrarnas upplevelser under kriget har påverkat både dem själva och generationerna som kom efter. Det är berättelsen om två judiska ungdomar som möts i Rumänien, förlovar sig och under krigsåren skiljs åt. Ili förs till förintelselägren, överlever och hamnar sedan med hjälp av de vita bussarna i Norrköping. Ernst skickas till arbetsläger i Sibirien och kommer efter kriget tillbaka till Rumänien, genom efterlysningar i pressen hittar de så tillbaka till varandra.

Under tiden som Ernst försöker skaffa de nödvändiga dokumenten och få ihop medel för resan till Sverige så skriver de brev till varandra och det är Ernst brev till sin älskade Ili som är en del av den här intressanta skildringen. Breven hade legat i en kartong under många år och först nu har syskonen låtit översätta dem. I breven stiger en far fram som de aldrig träffat, familjens liv i Norrköping var strävsamt och fadern oftast tystlåten och reserverad men i breven träder en passionerad och välformulerad man fram.

Margit Silberstein bestämmer sig så att söka och skriva familjens historia och hon vill påminna om att föräldrarnas upplevelser på många sätt har präglat både henne och hennes brors liv. De har varit sina föräldrars framtidshopp och de har på sätt och vis ersatt alla de älskade släktingar som inte längre fanns. Ila och Ernst var ensamma kvar i välden, de hittade varandra och deras barn blev deras allt. För Margit, som är äldst, var det inte helt enkelt att frigöra sig och det är först nu när föräldrarna är borta som hon skriver.

Berättelsen om uppväxten i Norrköping är både en skildring av flickan Margit, hennes familj men också en skildring av ett samhälle. Hon växer upp under femtiotalet och folkhemsbygget är i full gång. Samtidigt som det finns gott om arbeten och bostäder byggs, möjligheter till utbildning för många så lever antisemitismen starkt kvar och att hantera att vara annorlunda är den stora massan är något som flickan Margit ständigt tampas med. Trådarna dras genom tiden och landar i nutid där antisemitismen fortfarande är tydlig i samhället och där rädslan för det annorlunda fortfarande ofta vinner över nyfikenheten och öppenheten.

Det finns flera andra skildringar över hur barnen till överlevande judar upplevt sitt liv och särskilt tänker jag på Lizzie Dorons Varför kom du inte före kriget och Min mors tystnad. Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är given läsning på temat men jag kan också påminna om Dina och Jovan Rajs Att återvända till livet . 

Den 27 januari är det återigen tid att tänka extra på  och minnas till förintelsen offer.

Bildkälla: Albert Bonniers Förlag