hjärtlinjer – Brit Bennett

I Louisiana på femtiotalet växer tvillingarna Desirée och Stella upp och livet i den lilla hålan definieras mycket utifrån normer och social kontroll. Färgen på deras hy – de är ovanligt ljushyllta för att vara svarta – gör att de hamnar någonstans mittemellan. Så snart de kan så flyttar systrarna till New Orleans för att skapa sig en framtid och där splittras de två. Flickornas öden tar olika vägar.

Desirée drömmer om att utbilda sig och reser till Washington DC. Där träffar hon en man, deras dotter Jude föds mycket mörkhyad och när de vänder tillbaka till barndomshemmet och modern så växer Jude upp också hon utanför normen. Stella däremot söker arbete som sekreterare och när arbetsgivaren tror att hon är vit så säger hon inte emot. Hon bestämmer sig för att leva som vit och inte ens hennes make får veta sanningen. Deras dotter Kennedy växer upp i en helvit miljö och de båda systrarna har under lång tid ingen kontakt.

Romanen låter oss följa både de två systrarnas liv och deras döttrars liv och Brit Bennett undersöker i sin bok Hjärtlinjer hur hudfärg påverkar deras möjligheter att göra livsval. I och med BLM-rörelsen i USA så har frågan om ras och vilka förutfattade meningar som häftar fast vid hudfärg lyfts in på agendan igen. Berättelsen om Stella och Desiree samt deras döttrar påminner oss om att det handlar inte bara om svart eller vit, det finns en massa steg däremellan där normen att närma sig det vita ligger underförstått. Så mycket att Stella väljer att leva med en livslögn.

Boken utspelar sig huvudsakligen på 70-talet, efter att ML King mördats och de två döttrarna har större utrymme att välja än sina mödrar. Frågan är om den utvecklingen sedan dess fortsatt i USA? Landet har förvisso valt en mörkhyad president (ljushyllt sådan) och landet skall nu få sin första mörkhyade kvinnliga vice-president (också ljushyllt) men klyftorna mellan olika grupper i det amerikanska samhället tycks allt större. Det är en komplex fråga och paralleller kan säkert dras till Sverige, där jag arbetar är det tydligt att familjens utbildningsnivå är nyckeln mer än hudfärg och skolans kompensatoriska uppdrag blir så viktigt. Det är därför som vi måste ha en skola där barn och ungdomar möts oavsett socio-ekonomisk bakgrund och utbildningsnivå hos föräldrarna. Hmmm, det är en annan diskussion.

Tillbaka till boken. Den är lättläst och alldeles lagom berörande, det finns en underliggande uppmaning att tänka till när man läser samtidigt som den inte blir en kampskrift. Riktigt bra!

Bildkälla: Albert Bonniers Förlag