ett halvt andetag – Anna Agrell

Tack till Anna som påminde mig om att jag hade ett halvt andetag av Anna Agrell i min läshög. Igår lysande jag klart på skidringen av Sonja och hennes vän Mirkka. Sonja bor i sina föräldrars hus på landet i Småland. Det är i slutet av 1940-talet och helst av allt så skulle Sonja vilja bli mästerglasblåsare som hennes far men på bruket menar basen att det inte är för kvinnor. Hon hamnar i designverkstaden i stället och hennes skapelser är vackra och uppskattade. Hemma i huset finns också fästmannen som är reporter på den lilla loktidningen. I sällskap med honom och hans vänner känner sig Sonja alltid ganska dum, Sonja känner sig allt mer ensam. När så en kvinna flyttar in i grannstugan så får Sonja en väninna som visar på att man kan leva sitt liv på andra sätt än de förväntade. Mirkka tränar löpning och följer utan diskussion med till Sonjas mor på hospitalet. Luften blir lite lättare att andas när Sonja är i Mirkkas närhet. Vänskapen är fin men också mycket oroande, hur ska Sonja nu kunna fortsätta leva sitt förutbestämda liv när hon träffat Mirkka?

Jag tycker att det här är en väldigt fin berättelse om kvinnors ökade förutsättningar att välja sitt eget liv i efterkrigstidens Sverige. Traditionen och normerna är fortfarande starka i samhället men så smått öppnar sig små glipor av frihet och jämställdhet. Det här är också en skildring av besatthet och hur det kan vara att växa upp med psykisk sjukdom i sin familj, rädslan för att också drabbas. Vad är friskt vad är galet?  Ibland gick mina tankar till Nerverna av David Nyman som också handlar om hur en psykiskt sjuk mor påverkar generationerna som kommer.

Jag rekommenderar Anna Agrells debutroman till alla. Det var mycket fin läsning!

Bildkälla: Historiska media