nominerad till Augustpriset: Sverigevänner

Texten är en repris från april 2020:

Sverigevänner av Arash Sanari är en sån där bok som i all sin charm har ett innehåll och budskap som är svidande svårt att läsa. Arash berättar på ett roligt, smart och engagerande sätt om hur hans familj, med pappa i spetsen, försökte bli svenskast på Tjörn.

De flyr på 80-talet från ett oroligt Iran och pappa kemiingenjören får ett arbete på industrierna i Stenungsund. Föräldrarna önskar inget hellre för sin son att han ska få det gott i sitt nya hemland och att flytta till en liten ort tänker de är bra för integrationen. Det visar sig att det är väsentligt lättare för Arash att finna en plats i det nya landet än vad det är för hans pappa. Pappan blir allt mer isolerad medan Arash och hans syster blir allt mer integrerade. De kulturkrockar som uppstår och skillnaderna i syn på hur barn kan uppfostras, klassmarkörer, synliga och osynliga sociala koder osv kommenteras av den vuxne sonen och mitt i fnissandet så sätter man den goda viljan i halsen. Alla vill förstås väl, menar väl men så obarmhärtigt Arash blottar synen på de som är annorlunda.

Boken bygger på dagböcker (hans egna och pappans) från tiden då familjen etablerade sig i Sverige och i ljudboksverionen så läser Arash Sanari själv. Med en distinkt tjörndialekt så gör han och hans berättelse mig sällskap på min långvandring över ön och jag tänker förstås på alla de elever som jag möter varje dag. Vi i skolan vill så väl och vi önskar inget hellre än att det ska bra för dem men kanske kan man mötas på ett mer jämlikt vis. Det tål att tänkas på.

Tack Arash Sanari för att du delar din upplevelse med alla oss som läser!

Kadir Merals roman Pojken som följer sin skugga är en annan ganska nyutkommen roman som skildrar mötet med Sverige. En helt annan historia men också den mycket läsvärd!