Nu är det bara en programpunkt kvar som jag tänker lyssna på idag och jag känner mig ganska nöjd med min blandade kompott. Dagen började med att jag lyssnade på Majgull Axelsson och Klas Östergren som pratade om sina böcker, det hettade till rejält när Karin Pettersson insisterade att prata med Östergren om Svenska Akademin och varför inte. Östergren har skrivit, han får kanske ta att han får frågor om det. Majgull Axelssons kommande bok ska jag absolut läsa på släppdag. Jag har tom tävlat på Instagram om ett signerat ex. Det skulle jag vilja vinna.
Sedan talade Moa Gammel och Anna Järvinen på rubriken Kvinnor i inre och yttre exil och ingen av dem var väl riktigt överens med det ämnet. Helt ok samtal lett av Caroline Ringskog Ferrada-Noli som jag kanske ändå hade väntat mig mer av. Det blev lite styltigt och jag blev i ärlighetens namn inte sugen på att läsa deras böcker. Helt annan fart och stringens blev det när Johan Hilton, Fredrik Reinfeldt och Sanna Thorén Björling avhandlade vart USA är på väg. Intressant samtal och väldigt aktuellt ämne. USA-podden är en av mina favoriter och Sara Stenhom är en bra samtalsledare, det kändes mycket som ett poddavsnitt. Så hann jag kolla en snutt på Majgull Axelsson igen och det var en mycket bra samtalspartner hon hade på Se människanscenen i Gamla Stan. Uppfattade inte vad prästen hette men hon var skarp!
Nästa stopp skulle vara Suad Ali men något strul med sändningen gjorde att jag tog plan B som var Lena Andersson och Bengt Olsson i samtal om Vem är samtidsmänniskan. Det var tydligt att de läst varandras böcker – jag håller på med Dottern nu men har läst Midsommarnattsdrömmar och de kunde säkert suttit en hel kväll och samtalat, jag tror att de gjort allvarligt talat tillsammans om jag inte minns fel och deras tänk om samtiden och hur den skildras är spännande att reflektera kring.
Sedan kollade jag in Crimetime Award. Jag har läst allt av Håkan Nesser och allt av Sofie Sarenbrant och tycker de är värdiga vinnare båda två, diametralt olika sorters författare men det finns plats för många. Sarenbrants böcker är närmast skrivna för ljudbok med sina cliffhangers och Nessers vindlande och filosofiska språk är lättare att läsa. På bloggen finns förstås texter om deras senaste:
Mytomanen och
Den sorgsne busschauffören från Alster.
Så långt min mässdag!
Leave a Comment