min mörka Vanessa – Kate Elizabeth Russell

Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell var valet till en bokcirkel på nätet som jag tänkte mig delta i. Dessvärre hann jag inte riktigt lyssna klart i tid (prioriterade dåligt) och ska jag vara ärlig så var det här en bok som lämpade sig ganska dåligt att höra som ljudbok. Den var helt enkelt för lång och de upprepade sexuella övergreppen med explicita sexscener kändes sådär att lyssna på någonstans där någon annan av misstag skulle överhöra. Ämnet är annars mycket viktigt och det finns en djupt otäck skildring av hur en ung flicka groomas av en äldre lärare och hur det grymma utnyttjandet påverkar hennes under många år.

Romanen börjar i nutid där 30-åriga Vanessa blir kontaktad av en journalist. Skolan där hon en gång gick är föremål för en granskning. En lärare har blivit anmäld för att under många år ha utnyttjat unga flickor. Vill hon uttala sig om det? Vanessas liv är kaos, hon har misslyckats med sin utbildning, hon kan inte hålla ordning på sitt hem och hon missbrukar både alkohol, tabletter och män. Hon funderar på om det är dags att berätta sin historia, den om hur hon förälskade sig i en äldre man och hur han sedan dess styrt hennes liv. De var ju varandras kärlekar, skall hon nu svika honom och berätta sanningen? Hon bestämmer sig för att själv föröka förstå vad som hände. Minnena leder till när hon var ung tonåring.

Vanessa är en begåvad flicka som växer upp på en enslig plats i Maine, hon älskar litteratur och när hon är 14 så får hon ett stipendium till en privat internatskola där hon skall få möjlighet att utbilda sig. Hon är en introvert person som helst läser och skriver och har svårt att få vänner, när engelskläraren visar intresse för hennes dikter så känner hon sig sedd och uppskattad. Mr Strane inleder ett förhållande med henne som snabbt spårar ur och Vanessa blir allt mer manipulerad, den förbjudna förbindelsen måste döljas och det gör Vanessa helt utlämnad.

Den ensamheten, vilsenheten och det beroendet av den vuxne mannen tycker jag att Russell skildrar väl men för mig så är romanen alldeles för mångordig och jag tänker många gånger under läsningen/lyssningen att jag fattar. När Strane sedan har Nabokov som favoritförfattare och ger henne sitt exemplar av Lolita inkl understrykningar så blir det too much. Ja, jag fattar. Jag fattar också att det hon blir utsatt för påverkar hennes förmåga att våga satsa och inleda ”riktiga” förhållanden och att hennes syn på kärlek är helt förvriden. Idén och innehållet är angeläget och mycket viktigt att diskutera men jag var inte så förtjust i hantverket vilket gör att mitt intresse för den föll platt som en pannkaka. Det hade absolut varit spännande att höra vad bokcirkeldeltagarna tyckte. Kanske tyckte de inte likadant.