öarna – Amitav Ghosh

Öarna av den indisk/amerikanske författaren Amitav Ghosh är en sån där roman som man måste leva i, försjunka i och inte låta sig störas när man läser. Det handlar om den indiske akademikern och boksamlaren i övre medelåldern som bor i Brooklyn, NY. Varje år reser  tillbaka till Calcutta för att köpa antikviteter och kanske hitta en livskamrat. Han är oändligt ensam och när en äldre släkting sätter honom i kontakt med en passande kvinna så bestämmer han sig för att ge det en chans. Cinta är en italiensk professor som blir Dinanaths följeslagare i en värld där klimatförändringarna förändrar naturens spelregler och hela civilisationen som vi känner den utmanas. Han blir fascinerad av en myt och besöker ett tempel i de bengaliska träskmarkerna, förstår att både delfiner och tigrar hotas av utrotning och hamnar i en berättelse om migration och klimatförändringar.

Det gäller att hänga med i svängarna och jag får nästan sitta på händerna för att inte börja googla runt.  Eftersom jag nyligen reste i Indien så har jag hyfsat koll på det historiska förloppet i landet (jag läste på som en tok) och Ghosh drar ofta paralleller mellan historiska tider och nutid, nutidens indiska migranter liknar på många sätt en slavhandel och när berättelsen flyttas till Venedig så blir det allt tydligare att Ghosh vill påminna oss som läser om att när naturens krafter släpps lösa så står sig människan slätt. Jag plockade faktiskt fram telefonen och googlade valarters migration i Medelhavet och Venedigs stadskarta. Visst minns ni den där nyheten om att delfinerna nu återvänt till kanalerna eftersom människorna var i karantän? Det här är en roman som gör att man tänker vidare, just nu är pandemin och dess effekter på allas näthinnor men när man tänker lite längre så kommer klimatfrågorna och den migration som det förändrade klimatet för med sig inte förändras på grund av Covid. De hamnar lite i skymundan just nu och man kan hoppas att pandemin ändå kan fungera som en start mot en omställning mot ett klimatvänligare sätt att leva.

Amitav Ghosh är en sån där författare som jag läste på på universitet på sent 80-tal och återkom till tidigt 00-tal och som förblivit en favorit. Äntligen har hans produktion börjat att översättas (Ylva Gislén har översatt den här och om jag förstår rätt så kommer Ibis-trilogin under hösten). Det var på tiden. Stort heja på till Palaver Press i Lund!