I Gränslösa sagor av Per Gustavsson och Mikael Thomasson delar de generöst med sig av sagor och metoder som de samlat på sig som berättarpedagoger och jag vill förstås genast sätta igång!

Sagor är berättelser som färdats över världen, blivit berättade och modifierade utifrån olika kulturer och språks omständigheter och som skapar igenkänning i de flesta sammanhang. Sagor som har liknande tematik, bjuder liknande problem och utmaningar för karaktärerna och där list och mod ofta löser ut svårigheterna kan många förenas i och barn identifierar sig lätt med både djur och människor.  I

Jag brukar totalälska Helena von Zweigbergks relationsromaner och jag har hyllat dem här på bloggen många gånger men den här gången blir det ett ljummet nja. I Tusen skärvor tillit  får jag läsa om Jessica och Tom som träffas på en fest, blir ihop trots att de är oändligt olika och hur deras barndomsbagage lever med dem som en kappsäck som ingen av dem vågar ens glänta på. När dottern Greta föds så blir de där olikheterna ännu mer påtagliga och Zweigbergk gestaltar den duktiga flickan och den slarvige pojken på ett sätt som man förvisso kan känna igen.

Det är bara det att jag mest blir trött