Svärmodern av Moa Herngren läste jag i helgen och jag tyckte så mycket om den att jag hade svårt att formulera mig. Det är så mycket igenkänning i relationerna och jag både fnissade och grät emellanåt. Ofta, ofta så tänkte jag ”gör det inte” ”säg det inte” och så blev jag så frustrerad när kommunikationskonsulten Åsa, typ 55, ville vara en del av sonen Andreas och barnbarnet Sams liv.

Romanen börjar med att Åsa står utanför Sams förskola och kikar efter Sam, hon vill få en glimt av sitt barnbarn och man förstår att hon inte längre har kontakt med honom. Åsa har varit