jackie – Anne Swärd

Igår läs/lyssnade jag på Anne Swärds roman Jackie och jag var så tagen av den att jag inte riktigt kunde formulera mig. I naturen där jag fördriver min tid i ensamhet är det så vackert som det kan vara, fåglarna kvittrar och det allt trängre och klaustrofobiska livet för Jackie speglar sig liksom i det extraordinära läget som samhället befinner sig i. Jag tror att det var just det som gjorde läsningen extra stark för min del, i ett annat läge hade jag kanske mest irriterat mig på Jackie.Hon är naiv och precis så energisk som en småstadstjej som tagit studenten och äntligen ska börja livet är. Den känslan känner jag mycket väl igen mig i, vilken frihet som öppnade sig i den fasen av livet. Jag själv arbetade dygnet runt för att få ihop pengar och satte mig på färjan till England, Jackie sätter sig på tåget. I Stockholm ska hon jobba som tidningsbud, studera, skriva och gå på krokikurs. Allt är möjligt.På tåget träffar hon en äldre man, han är både charmig och trevlig och snart har de inlett ett förhållande. Kontrollen kryper på och som läsare förstår man väldigt snart vartåt det barkar. Saligt och heligt förbannad på mannen i romanen blir man, jag blir också frustrerad över att Swärd ger de båda huvudkaraktärerna så knapp bakgrund. Jag vill veta mer om varför de handlar som de gör.

Romanen utspelar sig under ett år och i bubblan som de båda befinner sig släpps få människor in. Jackies vänner försöker tränga sig in, mannens granne finns där men ingen tycks kunna förhindra den besatthet som behovet av bekräftelse och kontroll som byggs upp mellan de två. Det är skickligt berättat och allt kryper under skinnet på ett otäckt sätt. I Swärds roman Vera  finns också berättelsen om den unga kvinnan som manipuleras och hindras från att själv välja sitt liv och i intervjun i Babel i söndags så samtalade Gedin och Swärd just om det återkommande temat.

Lyssna på den, läs böckerna. De är välskrivna och tankeväckande.