dödslistan – Anna Jansson

Att möta Maria Wern igen är som att träffa en gammal vän, man har fått följa henne genom livet och hon har genom Anna Janssons förmåga att berätta blivit en nästan levande person. Det är ett mycket gott betyg på en serie som i år firar 20 år. Att hålla uppe intresset för persongalleriet är skickligt och det är ett bra val av Jansson att låta Maria åldras precis i samma takt som böckerna kommer ut. I Dödslistan börjar det med att Agnes, som är i övre tonåren, bestämmer sig för att anförtro sig åt en barnmorska på ungdomsomtagningen. Hon har kommit dit flera gånger, skadad och velat testa sig för sjukdomar och till slut brister det, hon berättar sin historia. Agnes är på ytan en ungdom som har det mesta men hemligheten hon bär på är hemsk. Samtidigt skakas Gotland av ett mord, en man har blivit mördad och stympad, på hans bröst finns en signatur inristad. Maria Wern och hennes polisgrupp börjar genast att utreda mordet. 

I Anna Janssons serie om Maria Wern så är det en lagom blandning mellan polisernas privatliv, utredningar av brott och samhällsdebatt. Frågan som är central i den här delen handlar om hur sexförbrytare ofta blir frikända eller får ett kort straff medan de kvinnor som utsätts kan bli traumatiserade för livet. Vad är det för rättvisa? Finns det tillfällen då man faktiskt har moralisk rätt att lagen i egna händer, kanske till och med med en ullsax.