hovjuvelerarens barn – Gunnar Bolin

Hovjuvelerarens barn av Gunnar Bolin är en släktkrönika som på samma gång som den låter oss kika in i en stor släkts privata förehavanden också låter oss följa Europas historia under främst 1900-talet. Gunnar Bolin är den välkände journalisten som genom åren rapporterat om kultur och aktualiteter från den tysktalande världen och i den här biografin tar han avstamp i sin fars berättelse. Man får följa den knarrige åldrade Gerhard och hur Gunnar försöker att samla ihop de sista skärvorna av minnen från hans barndom och uppväxt i Wien. Relationen mellan fadern och sonen är inte helt enkel och Gunnar söker svar kring vad som format hans far till den där snåle, tröttsamme besserwissern. Samtidigt så gräver Bolin i sin farmors historia. Karin, hon som var dotter till hovjuvelerare Bolin och som växte upp i Moskva, gifte sig i Wien och som varje sommar längtade till familjens sommarnöje Småryd.

Det här är en sån där text som är svår att kategorisera, är det en roman, en biografi eller kanske ett reportage? Bolin själv kallar den berättelse och han redogör för de dokument främst i form av brev och intervjuer som han använt, samtidigt så har han samlat ihop en hel brokig släkts muntliga berättelser genom faktiskt ha levt i just den släkten, i just det sammanhanget. Utanför Båstad står släktens sommarvilla kvar och det var den som Gunnar Bolin fann en stor skatt av brev skrivna under nästan hela 1900-talet. Eftersom Bolin läser upp ljudboken själv så blir känslan för mig att jag hör ett ovanligt långt och mycket intressant radioreportage där personliga anekdoter samsas med stora politiska händelser, kultur och arkitektur med vardagsliv och livet med en allt mer dement far. Jag hade gärna läst mer om fler av hovjuvelerarens barn, nu är det Karin som vi får lära känna bäst. Det är naturligt då det är hon som är Bolins farmor men titeln förvillar lite.

Jag gillar den här sortens böcker, som utifrån en släkt eller en person får mig som läser att förstå mig på historien bättre. Lena Einhorns Geniet i Breslau är en bok som jag ofta tipsar om, Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal en annan. Till dessa böckers höjder når inte Bolins bok om Hovjuvelerarens barn men den är helt klart mycket läsvärd, särskilt om man är intresserad av historia.