sörjen som blev – Anna Takanen

I den självbiografiska romanen Sörjen som blev återvänder Anna Takanen till sin fars historia. Han som var krigsbarn från Finland och som hela sitt liv hade sina rötter och sitt hjärta i Finland och sitt liv i Sverige. Anna Takanen har använt sin familjs erfarenheter tidigare, i pjäsen Fosterlandet med den magnifika Birgitta Ulfsson som jag såg i mars 2015. Den var en teaterupplevelse utöver det vanliga och när nu en roman på samma tema kom så ville jag absolut läsa. Anna Takanen läser förresten själv in ljudboken och det är mycket lyckat. Berättelsen kommer nära och känns totalt äkta.

Annas pappa Timo har dött och sakta börjar hon nysta i hans berättelse, hon hittar brev och andra dokument, hon minns sin egen barndom och hon pratar med släktingar. Hon bestämmer sig för att skriva hans historia, att berätta hur hans liv och i förlängningen hennes, präglades av kriget. Den ständiga känslan av övergivenhet efter evakueringen till Sverige med en lapp om halsen och behovet av att visa sig duktig. Han närde en livslång längtan efter hemlandet. Han var krigsbarn hela livet men det talades inte så mycket om hur hans separation från sin familj påverkade honom och känslan av rotlöshet fanns med honom. Inte finne men heller inte svensk, färjan mellan länderna var en transitplats där anpassningen skulle ske. När Anna Takanen skriver om sin pappas sista tid så gör hon det med en sådan ömhet att jag blir helt tagen. Hennes osentimentala och ändå så genuint berörande text är en helt fantastisk läsning och det här är en bok som jag kommer att rekommendera till många!